Jag har ju i eviga tider försökt att få igång en vettig surdeg i Boston, men aldrig riktigt lyckats. Över jullovet köpte jag lite nytt mjöl och tänkte att jag kan ju iallafall baka lite, och så kunde jag bara inte låta bli att sätta en surdeg. När jag stod i mjölbutiken så vet jag ju inte vad hälften av mjölen är för något. Glutenfria alternativ med konstiga namn. Så jag köper ett på random som heter Barley Flour, vilket senare visar sig vara kornmjöl! Och det här mjölet är fantastiskt. Surdegen var lite svårtstartad i början, men nu ser den ut som chokladmousse, precis som Martin säger att den ska (www.paindemartin.blogspot.com) och den luktar välbekant surt, inte för mycket som det blev med mina Whole Wheat surdegar som blev kanske 90 procent sura och 10 procent jäsa... Jag har också bytt ut kranvattnet mot köpevatten, vilket känns lite sjukt att man ska behöva. Men det har verkligen inte fungerat tidigare, så något är det ju i vattnet som surdeg inte gillar.
Hursomhelst, ska jag försöka baka på det nu, så jag hoppas att det blir en fin deg, och jag hoppas att surdegen fortsätter sitt glada liv i min kyl. Den som lever får se!
No comments:
Post a Comment