Är inte winter break ett sånt där lov när man ska vara alldeles avslappnad och läsa mysiga böcker framför brasan? Jag har varit otroligt nere på sistone. Jag undrar om det beror på att jag är kvinna(?) eller om jag har någon anledning till att vara nere. Jag har iallafall inte kunnat identifiera varför, men jag har en hel del saker i mitt huvud som måste ut.
Jag fick reda på att de har ändrat scholarship-systemet på Berklee. Vilket betyder att jag troligtvis inte kommer kunna få ett högre scholarship, och då blir det här min sista termin. Men det hade jag ju nästan väntat mig ändå. Det enda som är jobbigt är att man återigen måste ställa sig frågan om vad man vill göra med sitt liv och hur man ska ta sig dit. Jag blir alltid så melankolisk av att känna hur jag inte har kontroll över vad som kommer hända. Jag har ju många alternativ, men av erfarenhet är det inte riktigt någon mening med att ha en väl utarbetad plan, för det kommer ödet ändå ändra på när man tror att allt håller på att gå som man har tänkt sig. Men en viss plan vill man ju ha. Skulle jag vilja stanna i USA? Vill jag åka hem till Sverige? Vill jag plugga mera, eller jobba? Vad ska jag jobba med, och hur ska jag kunna betala tillbaka mitt redan extremt stora studielån?
Alla de frågorna gör mig lite melankolisk.
Det andra som ligger och gnager är mitt schema. Klasserna går inte riktigt som jag har tänkt mig. Jag ville ha conducting 2, men klassen blev full, så nu kommer jag sitta in på en lärares klass och bara titta (vilket iochförsig är bra) och göra läxorna han kommer att ge ut. Sedan krockar min ensemble med recitals och en annan klass som jag gärna vill sitta in på. Dilemman hit och dit.
Sedan är det ju min recital mycket snart. Min alldeles egna Berklee-konsert, och innan man har fått chansen att repa med ett band är ju ingenting säkert. I början gjorde det mig stressad, men nu har jag lite släppt taget om saken. Vilket både har fördelar och nackdelar. Jag är inte lika stressad, men har slutat att jobba på arrangemangen, och det kommer ju göra mig väldigt stressad om ett par dagar när vi faktiskt ska repa. Samtidigt är jag sjukt tacksam att jag får ha en recital! Det är en konstig känslokombo.
Problemet med alla dessa tankar är att de gör en osocial och väldigt självcentrerad. Så det ska verkligen bli skönt att träffa lite folk igen och få saker gjorda när skolan startar så att jag glömmer alla dessa tankar (eller gör något åt dem). Tips på saker som tar bort deppigheten, någon?
No comments:
Post a Comment