Jag vaknar 5.50 av att det prasslar som sjutton under mitt skrivbord. Lite sömndrucken och förvirrad trodde jag först att det var utanför rummet, men efter en liten stund inser jag att något var i rummet! Jag lyser med mobilen, ser ingenting. Jag vågar knappt ta några steg på golvet ifall det lilla monstret skulle få för sig att springa ut och över mina fötter! Men jag lyckas ta mig de långa två metrarna till lampknappen och rummet badar i ljus. Då ser jag en liten chokladförpackning som jag och Sara glömt framför skrivbordet, och monstret försöker dra in den under bordet, förmodligen för att äta av och dela med sig av till sina monsterkompisar (monster gillar väl också choklad...) Jag smyger fram, långsamt, till chokladförpackningen och rädslan har gjort mig vaksam på minsta rörelse. Med en darrande hand plockar jag bort chokladen, kastar den i papperskorgen, och sedan går jag och gömmer mig i min säng.
Jag är väldigt glad att landlorden är här och jobbar på golvet i köket, för han ska få täppa till de där hålen som jag har upptäckt i mitt golv... Inte för att det kommer hjälpa mycket, men det blir ingen mer choklad liggandes på golvet.
No comments:
Post a Comment