Morgonen började med att jag ringde företaget som skulle hjälpa oss med att fakturera. Det var då allting smått började gå åt pipsvängen. De berättade för mig att de tar 25% i moms istället för 6% som vi hade trott hela vägen (ja, jag får skylla mig lite själv som inte frågade om det, men de hade kunnat säga något lite tidigare!), så vi blev lite chockade och tänkte att men gud, vi kan ju inte lägga på 25% på det redan höga priset! Men vi kan ju inte heller ta emot en fjärdedel mindre än vi tänkt oss att göra. Vad ska vi göra? Försöka starta företag igen? Gå igenom krångelprocessen och starta något vi inte är helt säkra på?
Tjoffe hade till råga på allt försvunnit, vilket gjorde oss alla väldigt irriterade. Men när vi mötte honom berättade han att han har fått ryggskott! Okej... Så vi har alltså ingen trummis! Vad ska vi göra nu? Ställa in?
Så det var mer eller mindre kaos. Som om ödet ville testa oss lite, och se hur mycket vi egentligen vill spela de här showerna! Trycket gjorde att jag släppte taget om allt. Det blev komiskt. Inte ens tråkigt.
Som tur var så är man ju på Birka. Omringad av lärare och musiker som vet vad som händer. Vi försökte ringa till Hannes men han var inte säker på att han kunde spela med oss, så av Jens fick vi numret till Magnus, en trummis i stan. Och den fina killen blev vår räddare i nöden. Positiv och aktiv! Vi lyckades få hit honom till ett rep och efter det kändes det som om vi var på banan igen. Sedan fick vi numret till en annan Magnus som berättade för oss att kommunen, som ska betala för spelningarna på den första skolan kommer att kvittera ut momsen, så den saken skulle vi inte oroa oss för. Han kunde även göra samma faktureringsjobb åt oss som företaget vi hade pratat med nu, fast billigare. Så på det viset löste sig allt fantastiskt bra!
Men vi ska inte ropa hej än. Jag kommer inte vara lugn förrän alla spelningar är gjorda och allt är klart. Oplanerade och överaskande händelser är väldigt jobbigt. Men på något vis lite äventyrligt och utmanande också. Andas ut! Litegrann i alla fall...
No comments:
Post a Comment