Det finns ingenstans som hemma! Stockholms central med lagom otrevliga människor och fulla studenter en fredagskväll.
Jag åkte bussen från centralen och insåg lite försent att jag satt på fel buss. Den som åker till andra sidan Kronobergsgatan... suck, tänkte jag. Nu får jag gå hela vägen hem. Men ödet har ju alltid något spännande att bjuda på så väl på st. Eriksgatan utanför copperfields stöter jag på Sasha som jag såg senast sista kvällen på Birka! Han är på jam. Och 5 minuter senare kommer Robin från spinning jennies ut från samma jam! Något var ju menat med det! Jag vet inte om ödet vill att jag ska gå dit och jamma nu (vi har ju börjat bli goda vänner ödet och jag, gör varandra tjänster och sånt). Men jag känner att när man har gått upp klockan 6 på morgonen, haft 2 konserter för ofokuserade kids, spontanåkt tåg i 6 timmar och kommit hem till sin lägenhet som man inte har sett på 6 månader så är man lixom berättigad att kasta sig på sin säng och sova så länge man vill!
No comments:
Post a Comment