Jag fick en verklighetskick idag. Mitt i ansiktet kom den, som en smäll. Jag insåg att jag kan inte fortsätta tro att jag ska komma någonstans om jag inte tar tag i mig själv. Inte för att jag inte har jobbat hårt när jag har varit här, det har varit en tuff termin. Men om jag vill komma någonstans i detta liv så bör jag nog öka tempot ytterligare. När det enda man gör i skolan är att lyssna så blir man ganska trött på att lyssna när dagen är slut. All musik jag lyssnar på är i utbildningssyfte eller för att jag ska lära mig en låt till ett gig. Det gör att jag glömmer bort hur kul och bra det är med musik...
En annan sak jag fick höra var: Hur tror du att du ska kunna få en egen stil om du inte vet hur musiker runt omkring dig spelar? Jag håller helt med och fick en inspirations även fast jag kände mig ganska nedtryckt och tom på samma gång. Samtidigt som jag blir arg för att jag känner mig dålig, så blir jag glad för jag tror verkligen att jag har behövt höra, det jag fick höra idag, väldigt länge.
Så vad som hände efteråt var att jag gick hem, satte på Miles Davis och började planka.. Jag tror att det är en bra sak. Jag hoppas att det håller i sig.
 |
| Zerlinas recital. Music of the Meters. Nice jammusik! |
No comments:
Post a Comment