Tankarna som gick igenom huvudet efter vårkonserten var obehagligt lika de jag hade när jag själv slutade Birka:
"Åh, jag kommer kanske aldrig att träffa de här fantastiska människorna igen!"
"Hoppas de förstår hur mycket jag tycker om dem"
"Jag måste hinna hänga lite innan vi slutar!"
Hursomhelst åkte jag in till stan efter konserten tillsammans med Ian, Micke och Evelina för för att äta pizza och sedan var det "Rage against the machine"-konsert i soprummet nere på Birka. Ganska moshpit!
Kvällen avslutades med lägereld nere på stenstranden. Och om jag ska dra en anekdot om det så är det ju väldigt roligt att berätta om hur jazzmänniskor kör lägerelds-sånger. Första låten skrek någon: "Kom igen, sjung tajt!!". Lägerelds-låt nummer två blev Solar. Klockrent! Som tur var så ersattes snart jazzen med gamla hederliga låtar såsom Sweet home alabama och Man of constant sorrow. Så att inte de stackars afrikatjejerna och fritidsledarna ledsnade på oss.
Det bästa med hela min Birkaresa har varit stämningen på folk. Jag har aldrig känt mig så välkommen och hemma som när jag kom tillbaka hit, och jag gillar dem verkligen allihop! Alla på sitt sätt. En så fantastisk sak som att killarna kunde hångla med varandra på fyllan och säga att de älskar varandra, det tycker jag är fint. Men det finns nog inte på så många andra ställen än folkhögskola. Eller kanske Birka. Det är en så accepterande miljö att vara i! Något som alla borde prova på och lära sig! Det är underbart.
 |
| Tilda och Marianne |
No comments:
Post a Comment