Helt ärligt så förstår jag inte hur de som jobbar där kan jobba i den miljön. På väg in sitter det någon sorts info desk; man tar en nummerlapp, sedan frågar kvinnan i infodesken vad jag ska göra lite lagom otrevligt, för att sedan ge mig rätt formulär att fylla i.
I formuläret frågar de om min mammas efternamn innan det att hon har gift sig... Min pappas efternamn ska jag bara fylla i. Vilket gjorde att båda mina föräldrar hette Lundgren innan de gifte sig... Hm. För pappor byter ju inte efternamn, nej.
Jag sätter mig att vänta på att mitt nummer ska ropas upp, inser snart att de har en sån där smart skärm som man har på apoteket med vilket nr som servas, bara att det är så mycket reklam och rörliga bilder på den att man knappt ser numren. Den låter inte heller utan istället måste personerna i luckan skrika efter folk "A644, A644, Does anyone have number A644?" Stämningen är inte god...
Men när det är min tur så är kvinnan i luckan ändå väldigt trevlig. Hon förklarar att jag måste fylla i min mammas efternamn innan hon gifte sig. Det har jag gjort, svarar jag och förklarar för henne att min pappa bytte efternamn och att alla inte gör så i Sverige. Jag får en förvånad och road blick, och sedan är vi klara. Jag ska få mitt social security number om två veckor. Då får jag också jobba på campus.
To be continued...
Ett tips till de som inte är från USA och vill söka ett social security number: ha alla papper i ordning! Precis som på flygplatsen, för annars blir det jobbigt. Jag är här på ett F1 visa och får bara jobba på campus så jag var tvungen att ha med mig I20, pass, I94 och bevis att jag fått jobb på campus.
No comments:
Post a Comment