New York - The Bowery House och en nice kväll

Kvart i tre kommer jag fram till The Bowery House. Precis lagom i tid och lagom trött. Hostellet är helt mörkgrönt inuti med stora mysiga soffor i foajén. Man sover som i små bås, i mitt är det 3 våningssängar så jag delar med fem tjejer till. Tre av dem pluggar som utbytesstudenter en termin i Tennessee, tror jag det var. Men jag hinner inte prata med dem så länge, för jag måste bege mig på min lilla promenad bort till Filips hotel!

Den promenaden tog 45 minuter! Lite längre tid än jag väntat mig, men det var trevligt. Jag gick förbi alla typer av konstnärer och spännande människor. När jag äntligen kommer fram till Wolcott Hotel kliver även Filip och hans pappa Anders in genom dörren, så timingen var det inget fel på! Men när de ska betala för hotellet så har Anders glömt att låsa upp sitt kort för utlandsbetalningar. "Vad gör vi nu", säger Anders, smått oroligt. Men eftersom att jag är en cool rik Bostonbo, så var det inga problem för mig att låna dem pengar. Haha. Lustig situation, för sådant är ju så otroligt lätt att glömma.

Efter att allt löst sig gick vi ut en sväng på stan! Middag på Havanna, kubansk restaurang på en tvärgata till Times Square och det var fantastiskt gott! Times Square är ju förresten något av det sjukaste jag sett! Man vet inte vart man ska titta bara för att allting är färgglatt och rör sig! Butiker fyllda med Disneyprylar och M&Ms. Precis som ett nöjesfält. Vi tog oss i alla fall igenom gatan utan att bli hypnotiserade av reklamen, och sedan tog vi en taxi till jazzklubben Fat Cat. Om ni tänker er biljarden, fast lite mindre och med pingis och live jazz. Det är Fat Cat! Sjukt nice! Jag fattar inte att svenska klubbar inte har mer live musik. Bandet som spelade var bra, men eftersom att vi alla tre hade en lång resdag så gick vi hem efter första setet. Jag har var sist hem av mina rumskompisar och jag har aldrig sovit så gott.

To be continued...