Clinic med Gretchen Parlato! Sjukt bra var det. De spelade två låtar och sedan pratade de om hur deras band funkar, och hur de har fått till ett gruppsound. Hon berättade tillexempel att hennes kompskisser är otroligt dåliga, oftast har de bara några ackord och så visar hon med kroppen och rösten lite hur hon vill ha det, sedan låter hon bandet lägga sina personligheter på musiken, och resultatet blir fantastiskt. Sedan skapade hon ett band av musiker i publiken och hade som en workshop med dem! De fick spela en låt och sedan fick de kritik om vad det kunde göra bättre. Det mesta handlade om kommunikation, att lyssna mer och inte tänka på hur man ser ut. Saker som egentligen är väldigt basic, men som vi alla glömmer hela tiden.
Jag har tänkt mycket på musik på det här sättet senaste tiden, och jag börjar inse att Berklee är mycket som Birka på ett sätt, och folk pratar mycket om det som man pratade om på Birka. Att musik är ett språk, att det inte handlar om bra och dåligt, att närvaro är viktigt. Till Artistery-klassen ska vi läsa Victor Wootens bok "The Music Lesson", något som Roy tipsade mig om redan på Birka. Sedan finns det ju såklart människor som inte alls är bra på att lyssna, och många jag träffat har knappt spelat i band(!) men jag försöker hänga med folk som ger näring till min kreativitet, och folk som utmanar mig musikaliskt. Det är svårt att hitta sådana människor, men jag håller på och letar, och förhoppningsvis hittar jag rätt om ett tag. Livet är kort, så jag börjar inse att jag inte ska slösa det på saker jag inte tjänar något på (typ tankar om bra och dåligt, eller att spela med folk som inte lyssnar), men försöka få ut så mycket av Berklee som möjligt.
Imorgon berättar jag historien om vinflaskan.
No comments:
Post a Comment